Alsters herrgård

Under en kortare roadtrip var jag på Gustaf Frödings födelsegård Alsters herrgård utanför Karlstad i slutet av juni månad. Förutom att platsen är smått bedårande har rummen i mangårdsbyggnadens övervåning inretts kronologiskt efter Gustaf Frödings liv. Även om hela möblemanget inte härstammade från poeten själv hade man gett platsen en atmosfär som jag föreställer mig är tidstypisk och faktiskt genuin.

Rundvisningen var biografiskt upplagd, men hade givetvis inslag av poetens diktning. Bland annat skalderades Guitarr och dragharmonika som av olika vetare ses som en dikt som avspeglar Frödings personliga läggning. Vi fick se bilder där poeten tillsammans med Heidenstam och Albert Engström står i bara mässingen för att provocera omgivningen eller klär varandra i sjögräs och skriker att de är Apollon. Andra detaljer som livade upp rundvandringen och gjorde den värd sitt pris var att ett av rummen var klädd i en originaltapet från Paris som Frödings far hade köpt. Det är de mycket små detaljerna som gör upplevelsen.

GITARR OCH DRAGHARMONIKA

Två grannar jag har i min boning
- den ene är sentimental
- jag hör honom högt deklamera
om sorg och livets kval.

Ibland är han dyster och bitter
och melankoliskt bisarr,
ibland litet svärmiskt elegisk
och sjunger ibland till gitarr.

- Den andre är munter och lustig
och bondsk och grovt burlesk
För honom är sorg och bekymmer
blott skrymt och skrock och fjäsk.

Han grubblar ej alls, han skrattar
åt livet helt sonika
och visslar och sjunger och spelar
på dragharmonika.

- Man tröttnar att lyssna på sådant!
- och dock har jag vant mig därvid;
den ene han liknar min nutid
den andre min gångna tid.

Och stundom, när ledsnad mig trycker
och dagen mig tycks för lång,
jag präntar och sätter i noter
små stumpar av bägges sång.

Och sägs det ibland, att musiken
är mindre melodiskt fin,
och är icke allt som det borde
ibland med harmonin,

så kommer det av, att gitarrsång
och dragharmonikesång
stämts upp från höger och vänster
ibland på samma gång.

Heidenstam 150 år

I måndags var det 150 år sedan Verner von Heidenstam föddes på sitt gods Övralid. Precis som många andra klassiska poeter har hans värde varierat oerhört över tiden. En hel del unga författare och poeter säger sig ha läst och tagit intryck av hans diktning, vilket borgar för att han kommer att hålla sig levande och aktuell ytterligare en tid. Kanske är det mest kända stycket det som Göran Persson ofta citerar: "Jag längtar hem sen åtta långa år. / I själva sömnen har jag längtan känt. / Jag längtar hem. Jag läntar var jag går / - men ej till människor! Jag längtar marken, / jag längtar stenarna där barn jag lekt."

Han är dessutom en av få svenska nobellpristagare i litteratur. 1916 erhöll han priset som den andra svensk som fått priset, Selma Lagerlöf fick det redan 1909.

Vid en genomläsning av hans verk slår det mig hur bra somligt håller och hur mossigt och fjärran annat verkar. Det storvulna nationalistiska tycks, tack och lov, ha gått ur tiden, medan det är de små vardagligare betraktelserna, som den Persson har fastnat för, som har förmågan att stanna hos läsaren.

Vill du smaka mer på Heidenstam finns hans verk på projekt runeberg. 2006 gavs också en samlingsvolym med hans diktning ut.

Glimtar i poesivardagen

Mycket poesi är det, t.ex. i tidskriften Horisont där jag jobbar som redaktör. I nästa nummer nyskrivet av Solja Krapu, Lars Huldén och Björn Gustavsson m.fl.

Mest kul av 2009 års böcker hittills (har inte fått hem alla) är nog Anna Mattssons Gränsglaset och Elise Ingvarssons Ett förslag. Gränsglaset köpte jag in till biblioteket i Åkers Styckebruk där jag jobbar och den lånades ut omedelbart jag satte den på hyllan. Det rör sig i båda fallen om riktigt starka dikter som vågar punktmarkera livets smärtpunkter.

Annars är det mycket av årets poesi som känns bekant och som inte förmår engagera mig (lite uttråkad). Ett undantag är dock Hans Boijs Svenska sviter som är en vidräkning med den svenska samtiden, som fortsätter där Boijs poesi slutade på 70-talet (med Skrivbordslådan eller Kotakt med yttervärlden). Fast nu ännu bättre och ännu tjockare (diktsamlingen är på 267 sidor)....