I måndags var det 150 år sedan Verner von Heidenstam föddes på sitt gods Övralid. Precis som många andra klassiska poeter har hans värde varierat oerhört över tiden. En hel del unga författare och poeter säger sig ha läst och tagit intryck av hans diktning, vilket borgar för att han kommer att hålla sig levande och aktuell ytterligare en tid. Kanske är det mest kända stycket det som Göran Persson ofta citerar: "Jag längtar hem sen åtta långa år. / I själva sömnen har jag längtan känt. / Jag längtar hem. Jag läntar var jag går / - men ej till människor! Jag längtar marken, / jag längtar stenarna där barn jag lekt."
Han är dessutom en av få svenska nobellpristagare i litteratur. 1916 erhöll han priset som den andra svensk som fått priset, Selma Lagerlöf fick det redan 1909.
Vid en genomläsning av hans verk slår det mig hur bra somligt håller och hur mossigt och fjärran annat verkar. Det storvulna nationalistiska tycks, tack och lov, ha gått ur tiden, medan det är de små vardagligare betraktelserna, som den Persson har fastnat för, som har förmågan att stanna hos läsaren.
Vill du smaka mer på Heidenstam finns hans verk på projekt runeberg. 2006 gavs också en samlingsvolym med hans diktning ut.
Nutida poesi har allt mer kommit att handla om komplicerade språkexperiment som bara en fåtalig elit är särskilt intresserad av. Samtidigt finns i Sverige en stor poetisk tradition som för ögonblicket är låst: Sånger, rytmiserad och rimmad poesi samt dikter som på allvar berör måste släppas fria så att människor kan ta del av dem. För att så småningom bli en papperstidsskrift har den här bloggen startats i syfte att presentera den populära poesin.
torsdag 9 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar