Glöm inte vantarna

Så här i juletid, när mörkret är som mörkast och kylan går in i kroppen, är det som allra viktigast att inte tappa bort sina vantar. Något som Torkel Rasmusson är väl bekant med. Här i en text som tillsammans med Blå Tågets musik gjorts odödlig. Men Blå Tåget för ju den stora traditionen av sånglyrik vidare, från Bellman, Fröding och Karlfeldt. Och precis som med dessa poeter går texterna utmärkt att läsa utan musiken också:

Nya vantarna

tappa inte nya vantarna / det blåser, det blåser så kallt / gör inte av med alla slantarna /det är så dyrt att leva // tappa inte alla tänderna / när det blåser, det blåser så kallt / darra inte så med händerna / det är så hårt att leva // livet rinner mellan fingrarna / ta vantarna på, det går så fort / de samvetslösa livsförskingrarna / står och ruskar i din port // och vad du gör, tappa inte nu besinningen / när det blåser kallt / ta bort pistolen ifrån tinningen / det är så dyrt, dyrt att leva // tappa inte nu besinningen / när det blåser kallt / ta bort pistolen ifrån tinningen / det är så dyrt, dyrt att leva