Associationer runt Gunnar Ekelöfs Resenär

En del författare och texter biter sig fast och följer med som ett mentalt bagage genom livet, somliga under längre tid, andra under kortare perioder. Ofta blir intrycken lite förvirrade med tiden, inte desto mindre har jag noterat att rytmiken eller bilderna blir kvar och då och då lösgör de sig och blir levande.

Av Gunnar Ekelöfs texter är många mina följeslagare. För ungefär tio år sedan när jag läste litteraturvetenskap slukade vi en ohygglig mängd dikter och ganska omedelbart tappade jag bort vem som hade skrivit vilka. En av dikterna var Resenär av nämnda författare. Jag associerade inte ihop dikten med poeten förrän igår morse då jag i väntan på tåget återigen läste stycket:

Hans väckarklocka är ställd
hans väska står färdigpackad
På stolen hänger kavajen:
I plånboken biljetten -

Månsken faller genom fönstret
Se hur den sovandes ansikte förändras
Se hur det byter ansikte
detta rum som han lämnar för alltid.

Bilderna: Den ställda klockan, den packade väskan, kavajen som är upphängd på stolen och den sovandes ansikte som förändras har under de tio åren som de har funnits i mitt undermedvetna ständigt arbetat sig upp till ytan i olika sammanhang. Ofta bara som meningslösa tankar i olika sammanhang, men också som meningsfulla bakgrundsfraser till upplevelser av förvånande olikartad karaktär: När människor har dött eller när min syster tog studenten och skulle flytta hemifrån har bilderna funnits där. Väskan står packad och ansiktet har förändrats.

Bilderna härstammar från surrealistiskt måleri, personligen knyter jag flera av dem till Halmstadsgruppens Erik Olsons målning Den borgeliga moralen i skriftestol från 1937. Både kavajen och väckarklockan finns där, möjligen också det sovande ansiktet men i surrealistisk tradition framställt som en serie hyllor eller lådor i vilka individens personlighet är lagrad. Förutom en enastående bild fungerar den som ett utmärkt komplement till texten. Eller tvärtom: Dikten utgör ett utmärkt komplement till målningen, som i rimlighetens namn skapades först.

Jag kommer att följa Gunnar Ekelöfs diktarskap ännu en lång tid. Det är alltför varierat och mångfacetterat för att göra sig av med. Dessutom rymmer det mycket jag inte begriper, sådant fascinerar mer än det fullständigt begripliga. Jag tror att Resenär kommer att följa mig åtskilliga år, om inte annat som en vag röst långt bak i medvetandet: "Hans väckarklocka är ställd hans väska står färdigpackad Se hur den sovandes ansikte förändras".