Nutida poesi har allt mer kommit att handla om komplicerade språkexperiment som bara en fåtalig elit är särskilt intresserad av. Samtidigt finns i Sverige en stor poetisk tradition som för ögonblicket är låst: Sånger, rytmiserad och rimmad poesi samt dikter som på allvar berör måste släppas fria så att människor kan ta del av dem. För att så småningom bli en papperstidsskrift har den här bloggen startats i syfte att presentera den populära poesin.

söndag 12 juli 2009

Alsters herrgård

Under en kortare roadtrip var jag på Gustaf Frödings födelsegård Alsters herrgård utanför Karlstad i slutet av juni månad. Förutom att platsen är smått bedårande har rummen i mangårdsbyggnadens övervåning inretts kronologiskt efter Gustaf Frödings liv. Även om hela möblemanget inte härstammade från poeten själv hade man gett platsen en atmosfär som jag föreställer mig är tidstypisk och faktiskt genuin.

Rundvisningen var biografiskt upplagd, men hade givetvis inslag av poetens diktning. Bland annat skalderades Guitarr och dragharmonika som av olika vetare ses som en dikt som avspeglar Frödings personliga läggning. Vi fick se bilder där poeten tillsammans med Heidenstam och Albert Engström står i bara mässingen för att provocera omgivningen eller klär varandra i sjögräs och skriker att de är Apollon. Andra detaljer som livade upp rundvandringen och gjorde den värd sitt pris var att ett av rummen var klädd i en originaltapet från Paris som Frödings far hade köpt. Det är de mycket små detaljerna som gör upplevelsen.

GITARR OCH DRAGHARMONIKA

Två grannar jag har i min boning
- den ene är sentimental
- jag hör honom högt deklamera
om sorg och livets kval.

Ibland är han dyster och bitter
och melankoliskt bisarr,
ibland litet svärmiskt elegisk
och sjunger ibland till gitarr.

- Den andre är munter och lustig
och bondsk och grovt burlesk
För honom är sorg och bekymmer
blott skrymt och skrock och fjäsk.

Han grubblar ej alls, han skrattar
åt livet helt sonika
och visslar och sjunger och spelar
på dragharmonika.

- Man tröttnar att lyssna på sådant!
- och dock har jag vant mig därvid;
den ene han liknar min nutid
den andre min gångna tid.

Och stundom, när ledsnad mig trycker
och dagen mig tycks för lång,
jag präntar och sätter i noter
små stumpar av bägges sång.

Och sägs det ibland, att musiken
är mindre melodiskt fin,
och är icke allt som det borde
ibland med harmonin,

så kommer det av, att gitarrsång
och dragharmonikesång
stämts upp från höger och vänster
ibland på samma gång.

Inga kommentarer: