Nutida poesi har allt mer kommit att handla om komplicerade språkexperiment som bara en fåtalig elit är särskilt intresserad av. Samtidigt finns i Sverige en stor poetisk tradition som för ögonblicket är låst: Sånger, rytmiserad och rimmad poesi samt dikter som på allvar berör måste släppas fria så att människor kan ta del av dem. För att så småningom bli en papperstidsskrift har den här bloggen startats i syfte att presentera den populära poesin.

söndag 5 juli 2009

Glimtar i poesivardagen

Mycket poesi är det, t.ex. i tidskriften Horisont där jag jobbar som redaktör. I nästa nummer nyskrivet av Solja Krapu, Lars Huldén och Björn Gustavsson m.fl.

Mest kul av 2009 års böcker hittills (har inte fått hem alla) är nog Anna Mattssons Gränsglaset och Elise Ingvarssons Ett förslag. Gränsglaset köpte jag in till biblioteket i Åkers Styckebruk där jag jobbar och den lånades ut omedelbart jag satte den på hyllan. Det rör sig i båda fallen om riktigt starka dikter som vågar punktmarkera livets smärtpunkter.

Annars är det mycket av årets poesi som känns bekant och som inte förmår engagera mig (lite uttråkad). Ett undantag är dock Hans Boijs Svenska sviter som är en vidräkning med den svenska samtiden, som fortsätter där Boijs poesi slutade på 70-talet (med Skrivbordslådan eller Kotakt med yttervärlden). Fast nu ännu bättre och ännu tjockare (diktsamlingen är på 267 sidor)....

Inga kommentarer: